Deng Xiaoping (邓小平 eller 鄧小平, på pinyin Dèng Xiǎopíng), född 22 augusti 1904 i östra Sichuan, död 19 februari 1997, var en hakka-kinesisk politiker i det kommunistiska partiet. Han var Kinas de facto ledare från 1978 (två år efter Mao Zedongs död) till sin egen död 1997. Han betraktas som det post-maoistiska, reformvänligare och öppnare Kinas arkitekt. Hans politiska idéer, kallade Deng Xiaoping-teori, är idag inskrivna i den kinesiska grundlagen tillsammans med marxism-leninism, Mao Zedong-tänkande och Den viktiga tanken om de tre representationerna.

Deng hade enorm pondus inom kommunistpartiet, då han blev medlem redan 1924, och var hjälte under den långa marschen, där han skickligt tjänstgjorde både som partiets generalsekreterare och officer. Hans karriär inom partiet har varit stormig – från att ha tillhört ledarskiktet under hela sin karriär, blev han under kulturrevolutionen 1967 förvisad till arbete på en traktorfabrik, sen han blivit ”för populär” genom att motsätta sig vissa av Maos radikala idéer. 1974 steg han på nytt till den absoluta toppen efter att Mao insjuknat, för att sedan i början av 1976 tvingas avsäga sig alla poster inom partiet efter tryck från sin politiska motpol – ”de fyras gäng”. Efter arresteringen av de fyra kunde Deng återigen inträda på politikens arena, och hade nu den rutin och respekt som krävdes för att 1979 konkurrera ut övriga maktaspiranter. Genom att lansera ”den öppna dörrens politik” fick Deng snabbt fart på Kinas ekonomi, men då han vägrade göra politiska eftergifter uppstod stora inrikesproblem. Deng ses i efterhand som den som bär störst ansvar för massakern på Den himmelska fridens torg 1989, och samma år avträdde han från sin högsta partipost, för att 1992 frivilligt resignera från politiken. Han bedöms dock ha haft stort politiskt inflytande fram till sin död 1997.