|
Juan Domingo Perón,
född 8
oktober 1895
i Lobos,
provinsen
Buenos Aires, Argentina,
död 1 juli
1974 i Buenos
Aires, Argentina, var en argentinsk arméöverste
och president
i Argentina
1946–1955
och 1973–1974.
Juan Perón deltog i militärkuppen
1943 där han
blev arbetsminister. Han blev poulär hos arbetarklassen, och 1945
försökte kollegorna att avsätta honom. Efter omfattande protester och
demonstrationer, främst från arbetarklassen så blev han kvar i
regeringen. 1946
valdes han till president. Påverkad bl.a. av den italienska fascismen
genomförde han nationaliseringar
av industrin och andra reformer vilket gjorde honom mycket populär av
arbetarklassen men hatad av medel- och överklassen. Efter en allt sämre
ekonomi i landet så störtades Perón i en militärkupp 1955.
Han gick i landsflykt
till Spanien
där han fortsatte att vara en politiker i bakgrunden. Han återvände
1973 och
valdes på nytt till president, men avled året därpå.
Motsättningarna var stora då, även inom hans egen peroniströrelse.
Gift (i andra äktenskapet)
med Eva
(Evita) Perón, som avled 1952.
Hans tredje hustru, Isabel
Perón, övertog presidentskapet 1974, men avsattes genom militärkuppen
24 mars 1976.
Peron grundlade en egen politisk
ideologi,
peronismen.
Isabel Perón, eg. Maria
Estela Martínez, född 4
februari 1931
i La
Rioja, Argentina.
President i Argentina 1974–1976.
Var ursprungligen dansös.
Gift med Juan
Perón i hans tredje äktenskap och kom på så sätt in i
politikens värld. Hon övertog presidentposten 29
juni 1974 på grund av Peróns svåra sjukdom och blev då
världens första kvinnliga president. Perón avled 1 juli 1974.
Generalstrejker, hög
inflation och politiskt våld ledde till kaos i Argentina. Isabel Perón
anklagades för korruption och avsattes som president i en militärkupp den
24 mars 1976. Hon tillbringade sedan fem år i husarrest. Hon lever
idag i exil i Madrid
i Spanien.
|