Juan Domingo Perón, född 8 oktober 1895 i Lobos, provinsen Buenos Aires, Argentina, död 1 juli 1974 i Buenos Aires, Argentina, var en argentinsk arméöverste och president i Argentina 1946–1955 och 1973–1974.

Juan Perón deltog i militärkuppen 1943 där han blev arbetsminister. Han blev poulär hos arbetarklassen, och 1945 försökte kollegorna att avsätta honom. Efter omfattande protester och demonstrationer, främst från arbetarklassen så blev han kvar i regeringen. 1946 valdes han till president. Påverkad bl.a. av den italienska fascismen genomförde han nationaliseringar av industrin och andra reformer vilket gjorde honom mycket populär av arbetarklassen men hatad av medel- och överklassen. Efter en allt sämre ekonomi i landet så störtades Perón i en militärkupp 1955. Han gick i landsflykt till Spanien där han fortsatte att vara en politiker i bakgrunden. Han återvände 1973 och valdes på nytt till president, men avled året därpå. Motsättningarna var stora då, även inom hans egen peroniströrelse.

Gift (i andra äktenskapet) med Eva (Evita) Perón, som avled 1952. Hans tredje hustru, Isabel Perón, övertog presidentskapet 1974, men avsattes genom militärkuppen 24 mars 1976.

Peron grundlade en egen politisk ideologi, peronismen.

Isabel Perón, eg. Maria Estela Martínez, född 4 februari 1931 i La Rioja, Argentina. President i Argentina 1974–1976.

Var ursprungligen dansös. Gift med Juan Perón i hans tredje äktenskap och kom på så sätt in i politikens värld. Hon övertog presidentposten 29 juni 1974 på grund av Peróns svåra sjukdom och blev då världens första kvinnliga president. Perón avled 1 juli 1974.

Generalstrejker, hög inflation och politiskt våld ledde till kaos i Argentina. Isabel Perón anklagades för korruption och avsattes som president i en militärkupp den 24 mars 1976. Hon tillbringade sedan fem år i husarrest. Hon lever idag i exil i Madrid i Spanien.