|
Benito Amilcare Andrea
Mussolini, född 29
juli 1883
i Dovia di Predappio
nära Forlì,
Emilia-Romagna,
Italien,
död 28
april 1945
i Giulino
di Mezzegra nära Dongo
i Como-området,
Lombardia,
Italien (avrättad),
var en italiensk
politiker, grundare av fascismen
i Italien och landets enväldige ledare 1922-1943
(it.
Il Duce "ledaren"). Allierad med Hitler
och Tojo
i alliansen "Axelmakterna".
Han sökte upprätta en fortsättning på det romerska
riket, men krigsföretagen
var alla mer eller mindre misslyckade.
År 1902
flydde Mussolini till Schweiz
för att slippa militärtjänstgöring. 1904
återvände han till Italien
för att jobba som journalist. Mussolini var till en början aktiv i socialiströrelsen,
men i samband första
världskriget blev Mussolini nationalist
och uteslöts då ur socialistpartiet.
När Italien
sedan gick med i kriget
stred Mussolini för den italienska armén och nådde korprals
grad. Efter att ha blivit skadad återvände han till Milano
för att bli redaktör för en högertidning (Il
Popolo d'Italia). Tidningen krävde att de allierade skulle stödja
Italiens krav vid fredskonferensen i Paris.
Efter kriget attackerade
Mussolini Vittorio
Orlando verbalt för att ha misslyckats med att nå fram till
Italiens mål under förhandlingarna av Versaillesfreden.
1919 bildade
Mussolini den första fascistiska föreningen Fasci
di Combattimento. 1921
ombildades föreningen till partiet Partito
Nazionale Fascista. Efter den s.k. marschen
mot Rom 1922
tillsatte kung Viktor
Emanuel III Mussolini som premiärminister
för att förhindra en kommunistisk revolution i Italien.
Efter detta kom Mussolini att kalla sig själv för Il Duce, "Ledaren"
(ordagrant: greven).
Mussolini ledde en
koalition av fascister
och nationalister
i en konstitutionell och parlamentarisk regering tills den socialistiska
ledaren Giacomo
Matteotti mördades 1924.
(Han tog senare på sig ansvaret för mordet.) Efter detta förbjöds
vänsterpartierna, och 1929
blev Italien en enpartistat.
Andra
världskriget
I oktober 1936
skakade Mussolini hand med Tysklands
Adolf
Hitler om en icke-militär allians. 1938
attackerade Italien Albanien,
och Tyskland och Italien slöt en gemensam försvarspakt. Mussolini väntade
dock med att förklara krig mot England
och Frankrike
till den 10
juni 1940.
Den 10 juli
1943
invaderade och ockuperade de allierade Sicilien.
Detta resulterade i att Galeazzo
Ciano föreslog att Italien skulle förhandla om en egen fred med de
allierade och att Viktor Emanuel III avsatte Mussolini som premiärminister
och ersatte honom med Pietro
Badoglio. Badoglio arresterade Mussolini omedelbart.
Den 12
september 1943
ledde Otto
Skorzeny med stöd av Adolf Hitler en luftburen räddningsauktion och
fritog Mussolini. Mussolini satte upp ett eget styre i den norra
tysk-ockuperade delen av Italien (Salòrepubliken).
Det första han gjorde var att arrestera och avrätta fem av de män som röstat
emot honom, varav en av dem var hans svärson Galeazzo
Ciano.
När de allierade började
ta kontrollen över Italien 1945
försökte Mussolini fly till Schweiz
tillsammans med sin älskarinna Clara
Petacci. Den 27
april 1945
tillfångatogs Mussolini av italienska partisaner
vid Comosjön,
han och hans älskarinna sköts följande dag och deras kroppar hängdes
upp och ned på Piazzale Loreto i Milano,
där invånarna tog tillfället att skända kropparna.
Efter andra
världskriget förbjöds fascismen i lag i Italien,
men bara några år senare bildades det fascistinfluerade Movimento
Sociale Italiano (MSI) av tidigare partiaktivister i Mussolinis parti.
Hans sondotter Alessandra
Mussolini satt som representant för Alleanza
Nazionale för Neapel
i det italienska parlamentet.
Alleanza Nazionale utgör fortsättningen på majoritetsinriktningen i
MSI. Sedan partiledaren Gianfranco
Fini 2003 uttryckt sig förklenande om fascismen lämnade Alessandra
Mussolini partiet.
|