Slobodan Milošević, född 20 augusti 1941 i Pozarevac, Serbien (i dåvarande Jugoslavien), död 11 mars 2006 i Haag, Nederländerna, var en serbisk politiker, Serbiens president 1989-1997, Jugoslaviens president 1997-2000.

Han föddes under andra världskriget när Tyskland ockuperade Jugoslavien och hans barndom överskuggades av båda föräldrarnas självmord.

Milošević blev medlem i det serbiska kommunistförbundet 1959. Han tog juristexamen från Belgrads universitet 1964. Han var chef för Beogradska Banka, en av Jugoslaviens största banker 1978-1983. Han blev ordförande i kommunistförbundets belgradsavdelning 1984 och därefter ordförande i det serbiska kommunistförbundet 1986 (omvald 1988). Miloševic blev president i Serbien 1989 (omvald 1990 och 1992) och ordförande i det serbiska socialistpartiet 1990. Milošević var en mycket auktoritär ledare och anses av det internationella samfundet ha förbrutit sig mot internationell rätt under sin tid vid makten.

Den tidiga karriären [redigera]

Miloševic var en montenegrisk serb, född i Požarevac, Jugoslavien, under axelmakternas ockupation. Hans far, Svetozar Miloševic, begick självmord medan Slobodan ännu gick i skolan. Miloševic sägs ha studerat till ortodox präst men blev aldrig prästvigd. Hans mor, Stanislava Miloševic, hängde sig själv tio år senare. Slobodan kom att ingå äktenskap med Mirjana Markovic som är av kroatisk härkomst (de fick en son, Marko, och en dotter, Marija).

År 1959, anslöt sig Miloševic till det kommunistpartiet. Miloševic studerade även juridik vid Belgrads universitet varifrån han utexaminerades år 1964. På universitetet mötte han Ivan Stambolic, ett ungt stjärnskott inom det Jugoslaviska kommunistpartiet. Efter att ha följt i sin mentors fotspår kom Miloševic att senare anklaga Stambolic för att "ha förått den serbiska saken." Från 1969 verkade han som direktör för Tehnogas, ett företag där Stambolic tidigare var Vd. När Stambolic blev ledare för det serbiska kommunistpartiet år 1973 tog Miloševic hans plats som direktör för företaget. Han arbetade där fram till 1978 när han antog positionen som ordförande för Beogradska Banka (Belgrad Bank). Vid olika tidpunkter bodde han i New York som bankens officiella representant utomlands och han lämnade slutligen banken år 1983 för att ägna sig åt politiken.

Död 

Slobodan Milošević avled den 11 mars 2006 i sin cell i krigsförbrytartribunalens fängelse i Haag. Döden inträffade innan hans rättegång hunnit avslutas. Under rättegångsåren hade Miloševic klagat över högt blodtryck och rättegången, som pågick i över 4 år, fick avbrytas åtskilliga gånger p.g.a. åberopande av hälsoskäl.

I februari hade Milošević ansökt om att få resa till Moskva för att träffa en hjärtläkare, en ansökan som krigsförbrytartribunalen avslagit då han hade full tillgång till hälsovård i Haag. Ryssland var att betrakta som en anförvant till Miloševićs regim då konflikten med väst blev akut i samband med Kosovokriget. Dessutom finns redan Miloševićs hustru Mirjana Markovic i Ryssland, efterlyst för ekonomisk brottslighet i Serbien. Beslutet att inte låta Milošević komma till Ryssland hade därför även säkerhetsskäl, då farhågor fanns att han på detta sätt skulle undkomma rättsprocessen. Miloševićs bror Borislav påstår att denna vägran var den direkta orsaken till Miloševićs död.

Obduktion [redigera]

Zdenko Tomanović, Miloševićs advokat i den pågående rättegången (Miloševićs förde sin egen talan, men Tomanović hjälpte honom att förbereda sina anföranden), begärde timmarna efter Miloševićs död att en obduktion genast skulle genomföras då Milošević före sin död sagt att han fruktade att man skulle låta förgifta honom. Tomanović hade å hans vägnar också vädjat om beskydd från den ryska ambassaden i Nederländerna samt det ryska utrikesdepartementet.

12 mars 2006 beslutar domstolen i Haag att neka Tomanovićs begäran om att Miloševićs kropp ska obduceras i Ryssland. Man beslutade att obduktionen ska hållas i Haag, men att en serbisk patolog ska finnas närvarande vid obduktionen. 

På kvällen den 12 mars meddelar en anonym källa vid Haag-tribunalen att de preliminära resultaten av obduktionen av Miloševićs kropp tyder på att han avled i en hjärtattack. Samtidigt rapporterar den nederländska tv-kanalen Nederlandse Omroep Stichting att läkare flera månader tidigare funnit spår av läkemedel mot lepra och tuberkulos i Miloševićs blod som kan ha neutraliserat effekten av de blodtryckhämmande- och hjärtmedeciner som Milošević använde. 

Förgiftningsanklagelser [redigera]

13 mars bekräftar toxikologen Donald Uges att man vid blodprov som utfördes på Milošević två veckor innan hans död funnit spår det kraftfulla antibiotikumet rifampicin. Uges menar dock att Milošević mest troligt själv tagit medicinen för att kunna åka till Ryssland för behandling och sedan bli kvar där. Enligt det ryska utrikesministeriet hade man mottagit ett handskrivet brev från Milošević dagarna innan hans död där han klagade på att läkarna behandlade honom felaktigt, och trots att obduktionsresultatet ännu inte offentliggjorts kräver Ryssland att få göra en egen obduktion av kroppen eftersom man anser att obduktionsrapporten inte kommer att vara trovärdig. 

Anklagelser om medicinsk felbehandling [redigera]

Enligt akademimedlemmen Leo Bokeria vid Russian Academy of Medical Sciences kunde Slobodan Miloševićs död ha uppskjutits flera år om han fått specialistbehandling i Ryssland. Enligt honom var Miloševićs död ett resultat av att man avsiktligt förnekat honom den läkarvård han behövde, och sannolikheten att någon förgiftning skulle föreligga mycket små.