|
Paul Kagame, född 23
oktober 1957,
är president i Rwanda
sedan 2000. Han var en av grundarna till Rwandas
patriotiska front.
Kagame föddes i Gitarama
i Rwanda.
I november 1959 ledde missnöje bland hutubefolkningen
till en revolt, med uppmuntran från den belgiska
militären och den katolska
kyrkan, som resulterade i att den siste monarken, Kigeri
V Ndahindurwa, störtades.
Under revolten 1959 och
strax efter flydde över 160 000 tutsier
till grannländer. Omrking 20 000 tutsier dödades. Kagames familj
flydde liksom många andra tutsier till Uganda.
Militärtjänst
i Uganda [redigera]
Kagames militära karriär
började 1979, då han anslöt sig till Yoweri
Musevenis National
Resistance Army (NRA) och deltog i gerillakrig
i Uganda i flera år. 1986 blev NRA:s ledare Museveni Ugandas
president. Samma år var Kagame en av de ledande, tillsammans med sin
nära vän Fred
Rwigema, när Rwandas
patriotiska front (RPF) bildades. RPF bestod till större del av
landsflyktiga tutsier som hade ingått i NRA, och var baserad i
Uganda.
1986 blev Paul Kagame chef
för den militära underrättelsetjänsten
inom NRA, och han betraktades som en av Musevenis närmaste allierade. Han
gick också med i Ugandas officiella militär.
Invasioner
av Rwanda och folkmord
I oktober 1990, medan
Kagame deltog i militärträning i Fort
Leavenworth, Kansas, invaderade RPF Rwanda. Bara två dagar efter
att invasionen inletts dog Rwigema och Kagame blev därmed RPF militäre
befälhavare. Trots att RPF i början hade framgångar blev de
stoppade av en sammanslutning av franska,
belgiska, rwandiska och zairiska
soldater och tvingades retirera. De försökte göra en ny invasion i
slutet av 1991, men även denna hade begränsad framgång.
Invasionen ökade de
etniska spänningarna i området, inklusive i grannlandet Burundi
som hade liknande konflikter. Fredssamtal mellan RPF och Rwandas regering
ledde till Arushafördragen,
som innefattade politisk medverkan av RPF i Rwanda. Trots överenskommelsen
bestod dock de etniska spänningarna.
6 april 1994 sköts ett
flygplan med både Rwandas president Juvénal
Habyarimana och Burundis
president Cyprien
Ntaryamira ned av en luftvärnsmissil när det närmade sig Kigalis
flygplats. Alla ombord dödades. Det är fortfarande oklart vilka som bar
ansvaret för nedskjutningen. Vissa har anklagat Kagame för att ha
beordrat attacken[1].
Denna händelse blev den
utlösande faktorn för folkmordet
i Rwanda. Det uppskattas att 800 000 rwandier, mestadels tutsier,
blev systematiskt dödade av Rwandas hutuextremistiska regering, och
tusentals fler kvinnor smittades avsiktligt med HIV
genom våldtäkter.
Som svar på detta ökade Paul Kagames RPF sina insatser att störta
regeringen som bar ansvar för mördandet. I juli 1994 lyckades de störta
regeringen och få slut på folkmordet. Men de anses också
ha attackerat obeväpnade civila. Uppskattningarna om antalet civila hutuer
som dödades i hämndmassakrer av RPF varierar från 25 000 till
över 100 000.
Det
andra Kongokriget
Kagame ingick i president Pasteur
Bizimungus regering, som kom till makten efter folkmordet. Kagame utsågs
till vicepresident och försvarsminister.
Bizimungu var också medlem av RPF, och Kagame ansågs såsom
militär ledare vara den verklige makthavaren, och blev också
president när Bizimungu avsattes i mars 2000.
1998 blev Rwanda djupt
inblandat i det andra
Kongokriget, då de stödde en välbeväpnad rebellgrupp i Kongo,
Congolese
Rally for Democracy. Tillsammans med Uganda invaderade rwandiska
styrkor de mineralrika norra och östra delarna av Kongo och uppgav som skäl
att Kongos regering bedrev tutsifientlig politik och att Rwanda hade
historiska intressen i området. Kongos regering fick snart stöd av
flera andra afrikanska länder och gick till motattack.
I april 2001 anklagade en FN-rapport
ledande medlemmar av Rwandas regering för att tjäna miljoner dollar på
olaglig handel med plundrade mineralresurser från Kongo. I juni samma
år anklagade Amnesty
International Rwanda och grupper med stöd av Rwanda (bland andra) för
att avsiktligt ha dödat tusentals kongolesiska civila. Trots att Rwandas
och Ugandas regeringar säger sig ha dragit tillbaka sina trupper från
Kongo kommer rapporter om fortsatt rwandisk inblandning, och grupper med stöd
av Rwanda och Uganda fortsätter att begå grova övergrepp mot mänskliga
rättigheter. Konflikten har hittills krävt cirka 3,8 miljoner liv.
Kritiker mot Rwandas
regering hävdar att dess ockupation av östra Kongo huvudsakligen är
grundad på en önskan att exploatera Kongos naturresurser. Paul
Kagame har i sin tur hävdat att denna kritik baseras på
hutuextremistisk propaganda, och att Rwandas enda anledning att ockupera
Kongo har varit att besegra resterna av den hutuextremistiska milis som
flydde dit från Rwanda efter folkmordet 1994.
President
Kagame
Paul Kagame blev Rwandas
president i mars 2000, efter att Bizimungu blivit avsatt. Tre och ett halvt
år senare, 25 augusti 2003, vann han stort i de första nationella
valen sedan hans regering tagit makten 1994. Observatörer från Europeiska
unionen rapporterade om oegentligheter och trakasserier mot
oppositionspartier.
Kagame brukar tona ned sin
etniska bakgrund och framställa sig själv som enbart rwandier. Emellertid
är den överväldigande majoriteten av den nuvarande rwandiska regeringen
liksom Kagame tutsier som vuxit upp i Uganda.
Kagame är mycket kritisk
mot FN och dess roll i folkmordet 1994. I mars 2004 uttalade han offentlig
kritik mot Frankrike för att inte ha försökt förhindra folkmordet, och
orsakade då ett diplomatiskt gräl.
|
