Wojciech Witold Jaruzelski (uttal: /'vɔjʨɛx jaru'zɛlski/), född 6 juli 1923 i Kurów nära Puławy i provinsen Lublin, Polen, var en polsk militär. Han var Polens president 1989–1990.

Jaruzelski härstammade från en adlig familj – hans far, Władysław Mieczysław Jaruzelski, deltog i polsk-ryska kriget 1920, hans farfar, Wojciech Jaruzelski senior, i januariupproret 1863–1864 mot den ryska ockupationen. Vid andra världskrigets början flydde familjen till Litauen och då Sovjetunionen anekterade området den 15 september 1939 blev familjen deporterad till Sibirien där han fick arbeta i skogen och skadade synen (därav de mörka glasögonen). I Sibirien efter faderns död mönstrade han och blev skolad av de ryska militärerna.

År 1960 blev han chef för arméns politiska avdelning, 1965 chef för generalstaben och från 1968 försvarsminister. Sedan 1971 var han medlem av politbyrån. Den 18 oktober 1981 blev han vald till förste partisekreterare. Vid statskuppen den 13 december 1981 tog han även över rollen som premiärminister och ordförande i WRONA (Militärt råd för nationellt försvar; styrande junta).

Som förstesekreterare i det polska kommunistpartiet införde Jaruzelski undantagstillstånd den 13 december 1981 som ett svar på den fackliga och politiska kamp som Solidaritet förde men också för att förekomma hot om invasion från Sovjetunionen (av polackerna betecknat som ett öde värre än döden). Jaruzelski var förstesekreterare fram till 1989, därefter var han Polens president fram till 1990 – han avgick frivilligt efter ökat folktryck.

Efter kommunismens fall har Jaruzelski publicerat ett antal böcker för att förklara sitt handlande, och var inte politiskt aktiv mer än genom att delta i debatter och stödja EU-anslutningen och det post-kommunistiska partiet. 31 mars 2006 blev han åtalad för brott under krigstillståndet, bl.a. för frihetsberövanden. Det har också kommit fram komprometterande dokument om att militärerna deltog i förhör av de strejkande, vilket stred mot dåvarande folkrepubliken Polens lagar.