|
Diktator är en form
av envåldshärskare, en person som utövar full och oinskränkt auktoritet
över en stat och dess invånare. I normalt språkbruk avses dock med
begreppet diktator endast den statsledare som inte tillåter opposition och
som behåller makten i första hand genom våld eller hot om våld.
Etymologiskt sett är en diktator en person som dikterar sina beslut, utan
att efterfråga de underlydandes samförstånd. Ordet diktator härstammar
från den romerska republiken, där senaten kunde anförtro en av konsulerna
oinskränkt auktoritet för en tidsperiod på upp till sex månader, som en
nödåtgärd i kristider; den siste konsuln med denna myndighet utsågs 201
f.Kr. Mot slutet av den romerska republiken (100-talet e.Kr.), under de
interna politiska striderna, kom ämbetet alltmer att missbrukas av
maktlystna militärer, vilka lät sig utses till diktatorer på livstid (jfr
Sulla). Den siste diktatorn på livstid var Julius Caesar. Efter mordet på
honom år 44 f.Kr. utvecklades Rom till ett kejsardöme, med Caesars
systerson och efterföljare Octavianus Augustus Caesar som den förste
caesaren (kejsaren). Ordet hade i sin ursprungliga romerska mening inte de
negativa värderingar folk idag oftast associerar med det. Först under ovan
nämnda diktator Sulla och senare skulle ordet komma att få en mer negativ
klang, då diktator-ämbetet togs med våld istället för att som tidigare
utses av senaten.
|