Ion Antonescu, född 15 juni 1882 i Piteşti, Rumänien, död (avrättad) 1 juni 1946 i Bukarest, var en rumänsk militär och politiker.

Antonescu deltog 1913 i det andra balkankriget mot Bulgarien och utmärkte sig så att han tilldelades Rumäniens högsta militära utmärkelse. Under första världskriget var han arméns stabschef och därmed arkitekten bakom den rumänska arméns framgångsrika försvar mot den tyska arméns försök under generalfältmarskalk August von Mackensens ledning att invadera Moldavien.

Antonescu hade rykte om sig att vara en mycket duglig militär befälhavare. Hans skoningslöshet gav honom namnet Câinele roşu – Röde hunden.

Efter ingåendet av Molotov-Ribbentroppakten i augusti 1939 gavs Sovjetunionen fria händer i de östliga delarna av Europa, och Sovjet tvingade Rumänien att avträda Bessarabien och norra Bukovina till Sovjet och norra Transsylvanien till Ungern. Rumäniens kung Carol II utnämnde i september 1940 Antonescu till premiärminister, men redan två dagar senare tvingades kungen att abdikera till förmån för sin son Michael, som dock bara blev en ren staffagefigur eftersom Antonescu utnämnde sig själv (i likhet med vissa andra europeiska politiker) till Conducǎtor (=ledare) med diktatoriska befogenheter.

Antonescu allierade sig med Nazityskland i hopp om att åtminstone få tillbaka de områden som avträtts till Sovjetunionen. Rumänska trupper anslöt sig till Wehrmacht i attacken mot Sovjetunionen, och även sedan man återfått de förlorade områdena fortsatte de rumänska styrkorna längre in i Sovjet trots protester från rumänska politiker och avrådande från de västallierade staterna. Efter nederlage och de stora manskapsförlusterna i striderna vid Stalingrad sjönk Antonescus popularitet kraftigt.

Sommaren 1944 närmade sig sovjetiska trupper Rumäniens gränser och pressade tyska styrkor framför sig. Trots påtryckningar höll Antonescu fast vid sin anslutning till Tredje riket och nekade att begära vapenstillestånd (möjligen beroende på hans starka känsla för heder, men kanske lika gärna på hans avsaknad av politisk skicklighet). I augusti 1944 avskedades han av kung Michael med stöd av en politisk majoritet och arresterades.

Antonescu överlämnades därefter till Sovjetunionen och ställdes i maj 1946 inför rätta i Bukarest anklagad för att ha stött den tyska invasionen av Sovjetunionen. Han befanns skyldig och dömdes till döden. Tillsammans med Mihai Antonescu, George Alexianu och C. Z. Vasiliu arkebuserades Antonescu den 1 juni 1946 vid Jilavafängelset i utkanten av Bukarest.